Inte hunnit skriva något om de senare dagarna men i torsdags var vi iallafall ute på ridtur med Gnejs igen. Gnejs hade med sin medryttare denna gången så vi promenerade ner till deras stall, hoppade upp där (som vanligt sa hon ingenting om uppsittningen, duktig unge!) och red iväg. Under ridturen verkade hon bli ömfotad så blev inte så lång tur med bara skritt. När vi skulle gå sista biten hem svängde vi av från Gnejs så han kunde gå hem, tänkte att det kanske inte skulle gå och att hon skulle gå efter honom men efter att ha snurrat ett halvt varv lyssnade hon helt på mig istället och gick hem. Jättestolt!

Igår vilade hon eftersom jag var på Charliesrean. Vi hittade en hel del fint jag och min shoppingkompis och sen åkte vi hem. Idag tänkte jag först ridit men hade inget sällskap och det blåste väldigt ute så vågade inte rida själv. Istället var vi på ridbanan och tränade på att stå stilla oavsett vart nånstans jag stod runt henne. Det tog lite tid innan hon fattade men sen gick det bra. Tog en kort promenad ut i skogen också.

Hon blev lite väl pigg och ville gärna gå på men vi gick förbi presenningar, cementblandare och andra knepiga saker utan större problem. Hon stannar och tittar, sen går hon. Hon blir gärna lite exalterad och vill nafsa, som ett föl och jag är lite konfunderad över att hon inte lärde sig av med det som typ 6 månader gammal. Men vi tränade på, hon lyckades inte nypa mig men blev skrämd av nått och råkade knocka mig rätt rejält med sitt stora huvud. Det svartnade framför ögonen och vi fick gå hem för jag började må illa. Hon fortsatte nypas och blev mer otålig ju tröttare hon blev men trots detta och vind så stannar hon så fort man tar minsta lilla i henne och säger "ptroo!". Det känns otroligt tryggt faktiskt, vi har tränat hårt på det. Backen funkar fenomenalt på marken och ännu bättre på ryggen tydligen! Det är bara det här smackadet som betyder framåt som är något klurigt. Men det är en träningssak och hon går verkligen från klarhet till klarhet även om hon stundtals beter sig som en tvååring istället för femåring. Jag får ta på mig en del av skulden också som inte nöjde mig med fin prestation på banan utan plågade hennes huvud i över en timme, hon blev som ett överstimulerat människobarn helt enkelt. Kortare pass med mindre innehåll!

Bjuder på en bild på Trixa som bebis :)