Vilken dag... Först höll vi på att ta livet av den stackars hovslagaren. Trixa hade nämligen inte alls tid att stå still med sina fötter och kastade (bokstavligt talat) iväg stackars Hovslagaren genom hela gången. Men hon fick äntligen på sig skor och tog själva skoningen med bankande och allt kanonbra. Sen provade hon att bita mig, JÄTTEHÅRT och blev helt förfärad när jag jagade henne genom hela stallet eftersom jag redan var arg som ett bi. Hon provade inte att bitas igen. Sen skulle vi till den här biten där matte ska upp i sadeln, Trixa hade aldrig aldrig gjort det innan (!?) och skuttade runt som en skållad älg. Ridturen bestod mest av en bockande, gnäggande och att backa runt på en åker. Men skam den som ger sig, de sista typ 2 kilometrarna gick det kanon. Man får vara glad för det lilla med dom där unghästarna, nu ska jag gå i förtidspension.

Så duktig liten häst jag har. Bortsett från hennes mycket söta och omtänksamma försök att busa med mig i hagen (hon verkar inte helt med på att matte är typ 10% av hennes kroppsvikt och inte alls en häst...) så stod hon så otroligt lugnt och snällt i gången trots att kompisarna var ute. Vi pussades lite och hon dreglade som ett helt vattenfall efter att hon käkat äpplen. Sedan gick vi på banan för att träna det här med att gå i ett snöre (Trixa tycker det är trist och går mycket bättre utan) och hon skötte sig exemplariskt bortsett från hennes hetsätande av gräs som då och då kryper på henne.

Sedan provade vi att rasta oss i paddocken vilket blev rena julafton för fröken kanonkula.
Igår var hon lite halt på ett framben och jag blev lite nervös. Stretchade henne igår och idag samt gav henne 35 minuters massage och idag markerade hon lite lite på samma framben men ju mer hon rörde sig desto bättre verkade det bli. Dessutom sprang hon på eget bevåg och slutade inte förrän hon var helt genomsvettig. Fort som tusan gick det och hon bjöd på många fina krumbukter och glädjeskutt. Helt perfekta galoppombyten gjorde hon också. När vi var ute och red med Gnejs i torsdags fick de nått slags busryck innan galoppbacken, blev imponerad över hur mycket coolare det är att sitta på ett kallblod som galopperar för glatta livet vs att sitta på ett nättare halvblod. Det är världens bästa känsla oavsett vilken typ av häst man sitter på men eftersom det var vår andra galopp tillsammans och hon verkligen öste på så måste jag erkänna att jag var väldigt exalterad (och fylld med adrenalin pga det är lite otäckt när två 700kg's nordsvenskbarn far iväg som skjutna ur en kanon...) över att känna den stora stora hästen dundra fram så det kändes som grusvägen skulle gå sönder.

Hon ser inte längre ut som en tunna, den matta pälsen är nu blank och fin och de slitna topparna är bortklippta. Med andra ord börjar hon se ut som en riktig ridhäst. Musklerna börjar krypa fram också och det syns verkligen skillnad på hur hon rör sig samt hur länge hon orkar hålla igång innan hon är helt slut. Jättekul! :)

Avslutar med en bild på fina Trixa när hon brallar och länkar klipp där hon springer i paddocken.


https://www.facebook.com/szimone.robertsson/videos/10205316409213256/