Hej! Vad gör du mamma?

I området där min häst står installad finns en FB grupp där folk efterlyser folk att rida med. Mysigt eftersom det finns så mycket folk, man behöver inte rida ensam. Idag efterlös Gnejs och hans ägare ridsällskap, Gnejs är precis som Trixa fem år och en nordsvensk brukshäst. Jag skojade och skrev att jag följt med om jag haft en sadel. Nu råkade denna fantastiska människa ha shoppat sig en superfin westernsadel som var för smal för Gnejs som är storleken större och bredare och som hittat så passade den min tunna helt perfekt! Den åker runt lite eftersom hon har 0 sadelläge än så länge men låg ändå mer still än jag vågat hoppas på. Så vi bestämde att hon skulle göra mig sällskap och så blev det också. 

Vi provade först sadeln, jag flaxade och hade mig. Satte den på halsen och rumpan och gud vet vad. Trixa pussade på vår sadelängel. Sedan gjorde jag klart henne och sadlade och tränsade. Vi gick ut på ridbanan och då blev hon lite stimmig, sådär bufflig och skulle gå på mig och så. Fick härja med henne en stund eftersom hon lätt glömmer bort att jag är liten i jämförelse med henne. Vi backade när jag sa "back", gick fram när jag smackade och stannade när jag sa "ptroo", dvs det jag vill ska sitta klockrent när vi väl rider. Och det gjorde det! Gnejs och matte anlände och Trixa blev lyrisk, den såg ju ut som hon! Sådana hade hon minsann inte sett på tre hela dagar. Snygg var han ju också. Så hon bestämde sig för att visa sig från sin allra buffligaste och bökigaste sida och för en sekund övervägde jag att avblåsa hela spektaklet men skam den som ger sig. Så Gnejs fick låna gången en stund så att vi kunde vara två som höll i Trixa. Sedan ställde jag pallen bredvid henne, klappade på sadeln och hoppade runt och eftersom jag fick noll reaktion så bestämde jag mig för att skutta upp. Hon snurrade två varv, försökte se vad i all världen den galna nya människan höll på med innan vi tog oss till ridbanan. Hon stannar fint om man tar i henne och säger "ptroo", mer tveksam till att gå när jag inte går bredvid. Men vi gick ett varv, Trixa provade om man kunde lägga sig ner och bestämde sig sedan för att det var ganska latjo ändå.

Gnejs kom ut, hans matte hoppade upp och vi gick iväg. Och där satt jag och red på hästen som mest gått i en hage de senaste 5 åren och som aldrig haft en ryttare på ryggen och funderade på om jag skulle nypa mig själv. Vi gick förbi vatten, brevlådor, en parkerad båt i en trädgård, prasslande presseningar som låg över ved och slutligen en hage med hästar i. På sista biten tillbaka tyckte Trixa att Gnejs var lite trög och långsam och bestämde sig för att hon skulle bli täthäst sådär utan vidare. Ganska länge gick vi först, travade ett par steg gjorde vi också. Är helt kär i den här lilla varelsen alltså. Imorgon ska vi ut på kort skrittur igen, Gnejs följer med men har en annan ryttare på ryggen. Får se om jag kanske tar med ett spö med en plastpåse på, då brukar hon röra sig lite fortare iallafall. Stolt och nöjd, nu ska jag sova!

   Duktiga nordisbarn på promenix <3